Rökning

Fimpar överallt. Folk röker för att det är en befrielse. Det är en lättnad. Man mår bättre. Bullshit. De röker för att de har satt sig själva i klistret och börjat med en drog. Det är som alkisarna som inte kan vara utan sin sprit. Rökarna kan inte vara utan sitt nikotin.

Många gånger har jag tänkt, varför slutar de inte? Varför försöker de inte göra sig fri från sitt sug och lägger pengarna på annat? De orkar inte? Jag blir så ledsen och orkeslös, medan jag samtidigt inom mig blir arg. Själv kan jag inte göra något, än att säga att jag tycker dom är dåliga som röker och förstör sig själva. Dom flesta i min omgivning inser inte att de skadar mig när de själva röker.

Något som jag nästan seriöst funderat på är att själv köpa mig cigg och stå och röka, bara för att säga dem hur jäkla dåligt det är. För jag har redan dåliga luftvägar, lågt immunförsvar och en mass annat som redan tär på mina lungor och bronker. Allt detta, bara för att visa dem hur dåligt det egentligen är. Visa dem hur jag förstör mig själv, bara för att jag ska vara som dem och röka. Visa dem hur det förstör mig och hur det kan förstöra dem..

Jag får tårar i ögonen av att ens tänka på det, men vad annars ska få dem att inse att jag menar allvar? Att jag tar skada när de röker? Att de jag tycker om rökning och förstör sig själva.. Folk må tycka att jag är dum i huvudet som säger att jag ska börja röka bara för att få andra att inse hur dåligt det är och kanske, kanske få dem att röka mindre eller att sluta helt.

Mina vänner vill nog inte se mig nere i botten och att jag får ännu sämre kondition än vad jag har nu. Det vore dumt av mig, men det är fan dumt att röka också. Sluta rök för fan. Rökning dödar.

Blekansikte

Ny vecka, nya tag. Efter en lång och trevlig helg, är man åter hemma. Det var tänkt nu framöver att man skulle studera, men jag känner att det inte blir av på min ostabila inkomst. Jag har köpt böcker och kommer inte få mera pengar förrän i November. Det funkar inte, även fastän jag kommer gå hemma och studera 50%. Hej hemmasittare, vi lär ses på nätet oftare.

Jag valde idag att bestämma mig att jag inte kommer att studera utan kommer gå till arbetsförmedlingen samt vänta på att min kontakt på psykiatrin kommer och hämtar mig. Hoppas att de där även kan hjälpa mig att komma igång med någon form av arbetsträning om inte annat. Någonstans lär jag kunna vända mig, ifall jag inte blir slussad mellan alla med min mentala ohälsa. Annars får jag kanske ställa mig med en skylt som det står: "HJÄLP MIG". Någon borde kunna hjälpa mig, vi får se vem eller vilka det blir.

En annan sak som nu är bestämd, som jag har bestämt.. Är att det ska bli paradisbadet i Övik på Söndag den 8 November. Jag fyller år och alla som vill får åka dit och ha kul med mig. Det blir nog att åka mycket kana, så ladda upp med styrketräning och fysiken nu. Att springa upp för trappor är jobbigt! Häng på du, det blir kul! Bada bada.


Ett nytt spel jag fastnat på via Facebook är Happy Aquarium, något som jag faktiskt tycker är kul. Jag har mitt egna akvarium som jag kan ha som bakgrund när jag sitter och läser eller gör vad som helst när jag inte känner mig aktiv vid datorn. Ganska kul att göra om och modelera däri också. Just nu ser det ut såhär med småfiskar och ett gult ägg där nere på botten.

Man köper till nya fiskar och prylar och bygger som man vill. Ni som har facebook kan alltid pröva, om inte annat så är det bra för mig som går med, eftersom jag kan få XP av att städa andras akvarium. Det är bara att kolla in det och säg gärna till mig vad ni tycker. Nej, nu ska jag så länge sitta och spela några andra spel som finns där. Vi hörs, ses eller skrivs. Tack föressten för i helgen! Det var kul att få festa lite med gamla kompisar och lajva igen. Hejs

Varm choklad

Tjocksockar, halsduk, mössa och varm choklad. Låter det som att jag sitter inomhus? Jag sitter inomhus. Jag var nyss ned och fyllde på i pannan. Just nu är det just precis 20grader i köket hos oss. 19.2 enligt den morderna digitala grejen som min pappa har satt upp för ett tag sedan. Avancerad sak, men den verkar i alla fall funka.

Jag saknar att ha pellets, nog för att vi har det. Fast det var något som var trasigt nu också, så man får gå ned och vedelda ändå. Tidigare kunde man kanske ha mutat min lillebror att gå ned och elda lite då och då, men nu är han i Egypten och kommer inte hem föränn i slutet på månaden. Han åkte i måndags med skolan från flygplatsen. Jag tror minsann det är riktigt spännande för honom. Ville nästan följa med lite. Får se vad han har med sig hem. Anledningen att han for dit var att han skulle få dyka i röda havet. Yep yep.

Min choklad kallnade snabbt dock, samt min pappa kom hem. Därav mitt stora uppehåll i tidshopp. Just nu halvligger jag i min säng och väntar på att Café World ska laga klart min mat till mitt café jag har skapat. Hände mig i början att jag kom och hälsade på mig själv. Lite kul faktiskt.

Jag har fastnat på detta spel. Ungefär som jag fastnade på The Sims när det kom. Jag måste börja spela det igen. Saknar alla de filerna som man behövde för att spela det spelet, utan att behöva cdn. Åh, sakna. Får se ifall jag kan fixa fram dem snart igen. Mina egna spel lånade jag ut i 8:an men har inte fått tillbaka än! Jag vill ha tillbaka mina spel. Jag saknar dem. Undrar om hon bor kvar, hon som lånade mina spel. Ska kanske ringa henne någon dag. Sanna, vet du om hon bor kvar? Annars får jag gå till min syster och kolla ifall hon har dem. Nu ska jag försöka att inte nörda alltför mycket vid Café World, via Facebook..

Jag har förresten skrivit in mig på NTI Gymnasiet och ska börja studera där, vi får se hur det går. Jag är inte van vid distansstudier och känner att min självdiciplin lackar och allt annat hamnar på efterkälken. Vi får se helt enkelt hur det kommer gå för mig. Någon från försäkringskassan borde också höra av sig snart hoppas jag. Jag vill inte bli utan mitt CSN bidrag bara för att de har skickat ut en massa förvirrande mail om att jag är sjuk och inte i skolan. Vadå inte i skolan? Jag är sjukskriven sedan juli. Är det något jag missat?

Hoppas detta reder ut sig snart. Alla papper och konstigheter hoppas jag knyter upp sig snart, annars kommer jag falla ihop igen. När det händer får vi se när jag orkar ta itu med något igen.

Tjugofem timmar

Det känns jobbigt att tänka på det, samtidigt som jag funderar på hur hon har det.. Samt hur snabbt det gick för henne att gå bort.. Tårarna trycker under ögonlocken medan jag skriver och jag känner hur näsan och tårkanalerna tjocknar när jag försöker hålla tillbaka tårarna.

Jag träffade henne senast i augusti-september, då hon gav mig en slant för att jag inte hade hittat mig ett sommarjobb. Hon som alltid brukade skina och prata på bäst hon ville, men då var hon trött. Man hörde hur hon hade svårt att andas, då hon ansträngde sig verkligen för att hålla sig uppe och prata med oss. Det var ledsamt att se henne i sådant skick.

Jag tänker mig hur hemskt det måste varit för henne, att lida så. Jag undrar var hon är och vad hon gör. Vad hon tänker på och ifall hon vakar över min farfar. Han saknar henne nog, något så otroligt kan jag tänka mig. Han måste känna sig väldigt trasig inuti, nu när han inte har någon som finns där. Tar hand om honom och håller honom sällskap om natten... Vart tar egentligen livet vägen efter döden? Kommer vi alla bli begravda i en kista och sedan låta livcykeln ha sin gång. Att man inte kommer någon annanstans, utan man bara ligger där. Död och väntar på att bli jord.

Kanske att man återföds som något annat. En liten fin fågel, en ny människa eller kanske som en ko i Indien. Allt beroende på vad man har åstadkommit och gjort här i världen. Att man genomlever livet, om och om igen.. Utan att veta av sin smärta från föregående liv. Kanske det är något att sträva efter...

Eller kommer man kanske till helvetet eller himlen, beroende på hur troende man är. Att det finns ngon plats där uppe som allt är frid och fröjd, där man inte känner någon smärta. Där man mår bra och får vara med de man tycker om. Jag hoppas i alla fall att Maire har det bra.. Vad hon nu än satte sin tro i.

Min farfars sambo dog igår natt, vid tolvslaget. Hon hade lungcancer och fick behandling för det så gott det gick. Tyvärr hjälpte det henne inte mycket. Hon fick sakta kvävas till döds, av cancern som bodde inuti henne. Morfin och andra saker hjälpte henne säkert en bit på traven mot smärtan.. Jag är ledsen över vad som hände henne och hoppas på att fler kan undvika samma sak.. Fan ta cancern..

Vi kommer alltid minnas dig Maire, för din envishet, hjälpsamhet, rättvisa och för allt du har gjort för Alfons. Julmiddagarna och de gånger vi kom på besök och fick fika och en slant från dig och Alfons. Du är en stjärna som alltid kommer lysa inom oss, som vi aldrig kommer att glömma. Maire, hoppas du har det bra nu. Vad du nu än gör och var du nu än är.

Hur snabb..

..är du?

41 words

Speedtest

Hoho. 8}

Se med mig?

Det är ingen som är sugen på att gå och se Sirqus Alfon med mig? Jag har varit råpeppad på att gå och se dem, fastän jag typ inte har några pengar.. Fast jag tänkte, fan nu ska jag ändå skrapa ihop lite pengar och se dem. Jag VILL se dem. Någon som vill se dem också, med mig?

Här är en video:

Och en video till:


Sedan har vi även den franska streetdancegruppen Accrorap men föreställningen Duar, som jag också vill se. De kostar lika mycket att se, fast den går den 27 oktober. Alfon går nu i veckan. Jag vill se! Ingen annan? Plx.




Det finns fler videor att hitta på youtube. Vill du se? :)

Arg och ledsen

När jag nu sätter mig ned och försöker lugna mig, äter jag en bit av den choklad jag har över från helgens äventyr. Jag får tacka Katja och Johanna/Yuki för filmkvällen och hoppas på att det blir fler gånger. Och att Johanna ska vara med och spela.

Anledningen till att jag just nu försöker lugna ned mig är att min lillebror har varit så fruktansvärt orättvis mot mig. Jag och min pappa har gjort saker idag medan han har varit i skolan. T.ex. att jag har skruvat lös ett underrede på förarsidan i bilen. Sedan runt att min farfars sambo håller på att dra sina sista andetag och han själv har just kommit sig hem idag. Han är inte i något bra skick han heller... Är inget man orkar prata om.

Nåväl, när min lillebror kom hem sade jag att vi börjar direkt med maten. Fick några tankar i huvudet om att min lillebror kanske skulle kunna göra köttfärsen och jag mackaronerna. Jag hade fel. "Jag har inte tid, måste fixa detta." Min lillebror har läxor att fixa, men när jag kollar till honom vid datorn sitter han ofc och chattar med någon kompis från Travian. Tack för den.

Jag står i varje fall och lagar mat, upprörd och låter min lillebror låna min bläckpenna till och från - det är den enda som funkar bra just nu - så jag blir klar med maten. Min lillebror höll ett litet öga på att mackaronerna inte kokade över btw. Efter vi har ätit på var sitt håll, sitter jag och ser på tv. Jag märker att han äter choklad och undrar om jag inte kan få en bit. "Jag har så lite kvar." Säger han. Jag bjöd honom igår på choklad, men det räknas inte. Se då frågar jag om colan i kylen om jag får ta av den(skämtar lite: "Då tar jag lite av colan i kylen") medan jag fortfarande sitter framför tvn. Nej, inte det heller. Varför? Jo, för då blir det "böter" till hans flickvän.

Aja, tänker jag och kilar iväg från tvn. Stänger av den och tänker gå tillbaka till datorn igen. Varför inte ta med min väska tillbaka in i rummet tänker jag och ska hämta den, men ser då min lillebrors väska - där han har sin choklad också - lyfter den och kollar hur mycket choklad han har kvar. Då har han en chokladkaka till däri! Nådigt sur jag blev på honom. Tar tillbaka min bläckpenna.

"Men du skulle få choklad..." bla bla bla. Sorry, too late for that.
Tydligen var det också hans flickväns.
Vilket jävla sätt är det han kör med egentligen?
Jag känner mig verkligen inte uppskattad av honom idag,
visserligen kan man inte göra det alla dagar.
Men ibland räcker inte ett "Tack för att du gör maten"
Eller ett misslyckat försök att bjuda bort sin flickväns andra läsk.
Tyvärr kid, idag är inte din bästa dag i mina ögon.

Jag är glad över att jag hade en bit choklad över från igår.
Den tar slut nu. Hepp. Nu ska jag upp och hänga tvätten. Hejs.

Tillägg: Han tyckte jag var omogen som la ut detta.
Han förklarade mer om hur han kände osv osv.
Jag grät en del, han förstod inte varför jag reagerat så hårt.
Osv osv, men nu känns det lite bättre... Fast sämre för tårkanalerna.

Te & Mackor

Idag ska jag försöka vara duktig, så jag får besked i några grejer. Måste ringa några företag och se vad det har hänt med mopedens försäkring och vart pengarna har tagit vägen. Fast innan allt det, ska jag ta mig in till stan och till Psykiatrin så får man se vad de säger där. Min sjukskrivning har inte blivit förlängd ännu, vilket känns lite drygt att man måste klaga på dem.. Men men.

En sak som jag blev lite positivt överraskad över var att jag hade blivit intagen på några kurser jag sökte förra året. Nu kanske det blir så att man kan få något att göra på dagarna.. Jag tror det kommer gå segt i början när jag själv inte har läshuvud, fast jag hoppas det kommer gå bra.

En annan sak jag har tänkt på, är vad man egentligen borde äta till frukost. Vanligtvis här hemma finns det bara fil och kanske lite mackor med nå pålägg som man kan hitta i kylen. Det har hänt att man ätit mannagrynsgröt också, men det är inte så vanligt. Borde man äta mer matig mat på morgonen? Vad äter ni andra på morgonen? Fil är inget jag gillar. Youghurt funkar oftast.. Fast det skulle jag vilja skriva att vi aldrig har hemma, fastän det händer sällan.

Nu ska jag fundera lite mera och dricka klart mitt te. Morrn.

70:onde inlägget

Just nu ligger jag i sängen, som jag mest hela dagen tillbringat min tid i. Har satt igång en tvätt också, så jag får bort smutskläderna ur tvättkorgen. Dock hjälpte det inte mycket, när den nu fortfarande är överfull. Nu ligger jag och tänker på vad jag ska göra idag. Jag har ingen bil att röra mig med och att ta moppen till stan blir svinkallt. Jag vet inte ens vad jag ska ha på mig för kläder. Grädden på moset blev att jag fick reda på att min moped var avställd. Skumt.

Jag har saker jag vill göra idag, fast min vilja är väldigt svag. Ungefär som att jag inte bryr mig om det blir av eller inte. Det känns ledsamt. Kroppen och huvudet är segt och mättat utan att jag ens gjort något, medan jag samtidigt känner att jag vill göra något.

Nu började min lillebrors timer vid datorn att ringa, störande.
Jag orkar inte gå och stänga av den... *väntar en stund*
Nu tystnade den igen, just som jag nästan lyckats censurera bort ljudet.

Har under veckan och lite innan det blivit bjuden till en förfest innan Grå. Först var det prat om "parmiddag" men det blev inte av. Okej, förfest. Check. Mitten på veckan får man inbjudan till filmkväll och fika. Låter mysigt, så fikat kanske man skulle hinna med tänker jag. Check. Idag när man vaknat får man besked om att en kompis tänkt fixa fest i sin stuga. Vad tusan? Händer allt på samma helg nu helt plötsligt. Skumt. Nu när man är hemma, har man ingen bil. Kan troligtvis inte få skjuts till fikat/filmkvällen och festerna blir nog att stryka helt när jag inte har pengar till det. Det är åt skogen.

Till och med planen om att fara till Ica Maxi kändes jobbigt, att köpa sig något att pigga upp sig själv med. Nu smsar jag lite med Yuki, så vi får se hur dagen går. Hoppas ni alla får en trevlig kväll iaf! Cheers

Att få tummen ur

Jag sitter just nu och funderar på vad som kan få en människa att få upp livsgnistan igen. En väns katt gick bort för några dagar sedan och vi var hos henne igår för att trösta. Det tog lite tid innan hon släpte in oss, men vi fick åtminstonne visa vårat stöd och komma dit med lite tröstfika. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart för henne. Katten var verkligen hennes största stöd i livet.

Något som detta skapat är lite av synen jag har på mig själv just nu, att jag själv ska ta mig ur den onda cirkel jag är i just nu. Det känns som att jag själv sätter mig lite där jag själv sitter, samtidigt som jag inte vet vad det är som gör att jag blir så emotionell t.ex. när jag ser på film när någon huvudroll dör eller någon gammal barnfilm. Nu kan jag även gå och bli osäker ibland, när jag går bland människor eller går på fest. Jag minns alltför inte länge sedan, när det vart tyst mellan mig och en person.. Gick jag iväg för att hämta något, men tog ett tag innan jag gick tillbaka. Kom på mig själv i det fallet och funderade på varför jag gjorde så. Jag kom inte fram till något.

Hemma börjar Papz gå i taket för att mitt rum ser ut lite som en kombination mellan en soptip och en kaotisk ungdoms rum, med alldelens för mycket saker. Jag förstår honom, fast det blir banneme inte lättare för att han säger till stup i kvarten om det. "Gör det, annars.." "Jag börjar bli så less.." "Om det inte blir klart snart.." Ni förstår säkert. Det blir inte direkt bättre för det, men orden han säger tar också emot. Jag vet mycket väl att det även skadar honom, men vafan. Vi har hemtjänst som kommer och viftar och plaskar i de offentliga rummen och lämnar efter sig en frän doft av klor. Inte nice. Vems ansvar ligger det på? Ja, det är i alla fall inte på mig. Jag bor bara hemma och betalar för det.

Mina tankar vandrar lite från och till om vad man ska göra. Söka jobb här och där, kanske få se ifall man kan få någon hjälp med jobbcotching. Ifall jag inte sagt det, så gick jag en arbetsmarknadskurs förra året. Tror jag. Där fick jag gå på praktik och lära mig att skriva Personligt brev, med mera. När jag började en ny arbetsmarknadskurs blev jag ivägskickad direkt dagen efter till Ica(någonstans mot Umedalen till) på falsk grund. Hon jag pratat med sa att de ville ha någon som kunde sitta i kassan, men när jag kom dit så stämde de inte alls. Grejt. Tur som var, började jag skola veckan efter.

Skolan gick dock inget vidare för att jag är asdålig på matte. Jag förstår inte matte. Jag läser oftast siffror baklänges, har problem med nollor i exemelvis: 100 hundra, 1000 tusen och 1.000.000. En miljon? Jag vet inte ens om jag har rätt. Yey på mig. Vi får se nu i alla fall hur det går.

Pengar har jag dåligt om också, får bara ungefär 2500kr/mån ungefär. Det är under existensminimum, men vart ska man klaga? Inte vet jag. Nu ska jag sluta vara emo och se ifall jag hittar några roliga spel att spela. Cheers.